En ladugård vs. ett ängahus.
Vaknade med huvudvärk igår, men klarade ändå av att sitta vid datorn. Men framåt eftermiddagen blev jag tvungen att lägga mig och sedan ökade smärtan gradvis tills jag spydde utav den. Men mellan dem stunder jag orkade låg jag och läste Raskens och efter några timmar hade jag läst ut den. Och en sak som jag tycker är märklig är hur Moberg har använt sig av en och samma händelse i både Raskens och Utvandrarna.
Det är ett stycke om stark torka så grödan inte växer och en man bannar Gud för det som senare tänder eld på ladan när all gröda finns.
Utdraget ur Raskens:
Oskar gick ut på sin kornåker och satte nekarna på långtravar. Kornet var inte mer än kvarterslångt, och bonden var bitter i sinnet över den dåliga lönen för all hans möda. vad tjänade det till att arbeta, när Vår Herre inte unnade en något för det? Och Oskar begynte häda Gud […]Han tog en kornnek och kastade den högt upp i luften i det han utbrast:
- Du gud, där oppe - har du tat dä andra här på åkern, så kan du ta de här stråna mä!
Ja, man hade hört hur han hädat Gud, och man hade förfasat sig. Men snart fick man höra att han inte gjort det för inte. Det dröjde inte mer än ett par veckor, förrän straffet kom.
Åskan slog ned i Oskars ladugård och antände. Det var mitt i natten, då alla människor sovo, och man hann inte rädda mer än kreaturen från lågorna. Ladugården brann ned helt och hållet, hela den inbärgade grödan blev aska. […] Så Oskar fick se, att han hade utmanat den som var starkare än han. […] Där såg man hur det kunde gå, när man satte sig upp emot den allsmäktige, menade Ida.
Ur Utvandrarna:
Karl Oskar och Kristina bärgade det ynkliga lilla hö, som vuxit i deras äng. Stråna var så korta och spinkiga, att de knappt följde med på räfsan, Karl Oskar sade: De skulle ha kunnat räkna dem.
[—] I år kom det ingen annan blöta i Karl Oskars åkrar än hans egen svett. Herrens väderlek var antingen för våt eller för torr. Vad hjälpte det då att kröka rygg och släpa och sträva? Herrens väderlek gjorde allting om intet för honom, lät all hans möda förspillas.
- Allt ä Herrans väderleks skull!
Kristinas stannade sin räfsa och såg allvarsamt på honom:
- Missbruka int’, Kal Oska!
- Men ä detta hö eller katthår? Ä dä värt vårt arbete?
Och harmen rann häftigt till i Karl Oskar. Han tog en liten hösudd på sin räfsa och slungade den högt i vädret, i det han ropade uppåt:
- Har du taet dä annra höet, så kan du ta detta också!
[—] En natt i augusti vaknade Kristina av ett stort dån: det var åskan som körde. [—]
Nu kom det en skräll, som var hårdare än någon tidigare, och ljungeldens ljus skar dem i ögonen, vasst och bländande.
Kristina skrek till:
- Slo hon ner?
- I så fall va dä nära.
[…] Innan han hunnit somna upplystes fönstret av ett nytt ljussken. Men denna gång var det ingen blixt som med en skar genom mörkretoch sedan var borta. Den här gången stannade skenet kvar, rörligt och fladdrande.
Den unge bonden rusade upp:
- Hon har tänt ell!
[…] - Ängahuset! Hon har tänt på i Ängahuset!
[—] Medan Karl Oskar och Kristina stod och såg på eldsvådan hade de inte bytt ett enda ord. De hade endast sett på varandra ett par gånger. Kanske hade de tänkt samma tanke.
Nu på hemvägen sade Kristina:
- Du minns i bärgseln i somras? När du kastade opp höet?
-Jaa…
- Du feck’at som du ville!
Karl Oskar teg. För han kunde inte hitta någonting att svara.
Hon fortfor:
-Dä va straffdomen. För Gud låter int’ gäcka sej.
Karl Oskar i Korpamoen gick tillbaka hem med sin vattenhink, han gick med nedböjt huvud och såg i marken. Det var alldeles sant vad Kristina hade sagt: Den här gången hade Herren bönhört honom: Han hade tagit det andra höet också.
Det är tydligt att det är samma händelse. Men varför har Moberg valt att använda det i två av sina böcker? Kanske hade händelsen sån påverkan på honom att han tyckte den var viktig att berätta om och att när han skrev utvandrarna glömt bort att han använt den ca trettio år tidigare i Raskens? Men ändå, sånt borde man väl komma ihåg? Jag lär ju inte vart den första som märkt det heller, får ta och googla lite tror jag.
Läs även andra bloggares åsikter om Raskens, Utvandrarna, Moberg, Vilhelm Moberg, migrän, åska
Jag sa att jag hade social fobi men vill börja köra (samtidigt som jag försökte hålla mig från att bryta ihop), och de sa att de hade en tjej som brukade köra med folk som bland annat har dyslexi, och det lät bra tyckte jag så den 3/7 har jag min första körlektion och sen är hela juli uppbokat med det en gång i veckan. Dessutom var informanten jättesnäll och förstående. =)
Men den verkade vara allround-bra mot både ångest och depression.







